BoZlatan

Sprang på världens sötaste lille staffevalp och hjärtat bara smälte. Det är knappt man tror att för bara en liten stund sedan så var Bo en sådan liten krabat. Ibland önskar jag att de vore så små för alltid, sedan minns jag hur skönt det är att inte längre behöva springa upp på nätterna, att kunna lämna vovven för att gå och handla, att inte få alla mina tillhörigheter söndertuggande och att äntligen kunna träna och gå längre promenader.

Så nej, det är nog rätt okej att han börjar blir stor ändå, men fyy så söta de är när de är små!